Tankar och Grubblerier

I tre år har söndagarna varit en ångestens dag. Helgen går alldeles för fort och på söndagen försöker man slita och dra så mycket som möjligt i klockan så man slipper åka igen. Men det är ju inte så att jag inte vill åka tillbaka, för det vill jag och det ser jag framemot bara resan har börjat. Det jobbiga är att säga hej då, vi ses på fredag. Dagarna tills dess känns oändligt långa, men när fredagen väl kommer undrar man var veckan tog vägen. Söndagen kommer fortsätta vara en dag som sliter hjärtat åt två håll. Man måste åka till det andra livet, hur mycket man än vill stanna en dag till i livet i trygga hemmet, där människorna finns som man alltid kommer tillbaka till. Till slut kan man inte dra en sekund till utan det måste bli ett hej då.

Och nu kan jag inte sitta här längre för tiden springer och det måste jag snart också göra. Mot skogsby!