Tankar och Grubblerier

Det är en konstig värld vi lever i. Vi läser deckare där folk mördar varandra och filmer med bara våld och elände. Hemskt tycker vi, men det är ju bara film... det värsta är att verkligheten är ännu värre. Här blir folk inlåsta i garderober, skjutna på gatan, våldtagna, kidnappade, torterade, misshandlade, och det pågår varje dag, nära oss. Det är människan som är den elakaste i den här världen, och det finns så nära, våldet, det är människor som vi känner, runtomkring oss, som vi bryr oss om, som blir utsatta, och som utsätter...oprovocerat våld finns det människor som har som fredagsnöje. Senast igår blev en människa i min närhet nästan indragen i en bil av en främmande man, som tur va gick det inte så långt, då. Tur den gången. Usch. Varför? Hur kan en människa tappa förståndet så fullständigt? Jag tror inte att någon människa är född ond, nånstans blir det fel. Och det är vårat ansvar, som medmännsikor att se om varann!

Jag blir rädd!

//